Med en population på mellan tre och sex miljoner individer, är rödhaken en av landets vanligaste tättingar. Rödhaken häckar gärna i blandskog, men också i trädgårdar och parker – där den bygger sitt bo i en skreva eller stubbe. Födan består av insekter, sniglar och mask. Om sommaren låter den höra sin fina sång, av snabba tirader växlande i styrka och tempo, med stor variation, klarhet och darrande nervositet. Vid oro knäpper den fram snabba serier av ”tick-ick-ick-ick” som påminner om ljudet när en gammal pendyl dras upp. Hos oss övervintrar rödhaken bara i den sydligaste landsändan. Ändå har den efter brittisk tradition, som ingen annan fågel kommit att förknippas med julens högtid.

Det latinska namnet Erithacus rubecula betyder ”röd rödstjärt” (jfr arterna rödstjärt och svart rödstjärt). I hela Europa bär fågeln namn efter sin roströda haklapp. I Sverige är namnet ”rödhake” belagt sedan tidigt 1800-tal. På brittiska öarna kallades fågeln länge ”redbreast”, men under senmedeltiden när det blev vanligt att kalla djurarter vid människonamn, blev fågeln känd som ”Robin redbreast”. I det viktorianska Storbritannien bar brevbärarna röda uniformer och fick tillnamnet Robins. Här ligger en föreslagen koppling mellan rödhaken och julen: fågeln med det röda bröstet kom att bli ett emblem och en symbol för brevbärarna som kom med julkorten. En något enklare och tristare förklaring till rödhaken som julfågel är naturligtvis det röda bröstet och julens röda färg.

1843 utformades det första julkortet i Storbrittanien, och det dröjde inte länge förrän en massproduktion kom igång. Också drottning Viktoria i egen hög person lät skicka otaliga julkort. Till en början var sagor och naturmotiv vanligt förekommande, liksom bilder av barn och djur. Rödhaken blev tidigt ett av de populäraste motiven, ofta avbildad bland järnekens blad och bär. Till Sverige kommer bruket av julkort mot slutet av seklet. De kolorerade förlagorna från England och Tyskland bidrog till att  inlemma nya motiv i den svenska jultraditionen.

Närheten till människan jämte fjäderdräktens vackra teckning har givit rödhaken en framträdande plats i folktro och legendbildning, där den ofta utmärks av sin beskyddande och lyckobringande karaktär. I den gamla engelska folksagan Babes in the Wood irrar två övergivna barn runt i den ödsliga skogen. När de slutligen möter döden och sjunker ihop på marken i varandras armar kommer rödhakar och täcker över de döda kropparna med löv. I vissa versioner av sagan figurerar Maid Marion och andra element från legenden om Robin(!) Hood.

Randolph Caldecott, illustration ur Babes in the Wood från 1879

På många platser har rödhaken varit djurvärldens svar på den antika Prometeusmyten – och den som sägs ha fört elden till människorna. En annan legend berättar att en rödhake kom till Jesus på korset, sorgset sjungande. Med sin vinge torkade den frälsarens våta kind, och drog med sin näbb ut törnen ur hans sargade panna. En blodsdroppe ska då ha fallit på fågelns bröst och färgat det rött.

En fröjdefull jul till folk och fä, önskar Skogvaktaren!