Jag följde svanarna såsom jag följde mina drömmar

19 april 2011

Anne-Louise Lambert som Miranda i Peter Weirs Picnic at Hanging Rock (1975)

Ett av mina tidigaste minnen är hur vi matar svanar vid fästningen. Isen ligger taggig över vallgraven, med blå vakar vid dagvattenrören. I den stora flocken har jag siktat en avvikande fågel; dess hals står rak och näbben är inte skär som de andras, utan svart och gul. Jag föreställer mig att det är en tropisk svan, som förirrat sig hit upp till Norden. Det är till den tropiska svanen jag förgäves försöker nå fram med mina hopsamlade brödbitar.

Många år senare skulle jag bli svårt betagen i Miranda, i Peter Weirs suggestiva, förtätade och mörkt erotiska Picnic at Hanging Rock. Få filmer rymmer så många gåtor, varsel, korrespondenser och allusioner. En av de  mer framträdande symbolerna är svanen. Det finns i filmen ett antal paralleller till  legenden om Odette och Svansjön, och framför allt är symboliken knuten till Mirandas karaktär. Den unge Michael frammanar henne filmen igenom i svanens gestalt; han ser henne försvinna in i trädgårdens dunkel, för att i nästa stund uppenbaras som en svan bland dammens blad. Svanen är knuten till Mirandas resning och behag, men också till hennes försvinnande.

Genom kulturhistorien har svanen haft sin starkaste mytologiska funktion i förandligande och förvandling. Svanarna är Apollons hjälpredor i världen, och när de dör kallar han dem åter. Det är till en svan Orfeus förvandlas vid sin bortgång. Pythagoras föreställer sig att svanar är bärare av döda poeters själar. I Ovidius Metamorfoser sker inte mindre än tre svanförvandlingar, varav Cygnus som förvandlas för att kunna dyka ned i flodens vatten och rädda sin drunknade vän är den mest kända. I Böcklins målning die Lebensinsel från 1888 (en pendang till den mer berömda Totensinsel) låter konstnären svanar omge öns stränder. Tithonus-symboliken i Huxleys After Many a Summer Dies the Swan, har betydelse för förståelsen av George Falconers död i Isherwoods A Single Man (1964). Länkad till myten om Tithonus finns legenden om svanesång. Länge hade man i Europa föreställt sig att knölsvanen (Cygnus Olor) aldrig under sin levnad lät höra något ljud. Men i dödens timma hände något märkligt; i sin ensamhet började svanen att sjunga, och för en stund – bara ett kort ögonblick – kunde den ge upphov till den mest himmelska och hjärtskärande av sånger.

När jag och min syster tidigare idag var vid källan i Norragärde där gullpudran blommar, tänkte jag på mina kärlekar och allt jag hoppats på – de förvandlingar jag genomgått långt efter att jag fått lära att den tropiska fågeln bland knölsvanarna vid vallgraven var en vanlig sångsvan. Och jag tänkte på den gåtfulla betydelsen av svanarna i scenen som inleder och avslutar Mykles Sången om den röda rubinen. En dröm i en dröm. En gatlykta som tänds vid strandpromenaden, vars ljus silas genom de mörka bladen och kastar skuggor efter människor som förlorats i natten — — —

Annonser

10 svar to “Jag följde svanarna såsom jag följde mina drömmar”

  1. Schniff said

    Vackert inlägg Skogsvaktaren! Det blir helt klart till att se ”Picnic at Hanging Rock”!

  2. skogvaktaren said

    Man får lov att tacka för vänligheten! Det tycker jag tveklöst du ska göra. Se bara till så klippan inte skördar ytterligare ett offer…

  3. Sandra said

    Jag har faktiskt inte sett Picnic at hanging rock (än), men jag tycker oerhört mycket om Peter Weir.
    Min favoritsvan för tillfället är när Emilia ligger döende i Shakespeare’s Othello, och hennes tankar går till Desdemona och hon säger: ”What did thy song bode, lady? Hark, canst thou hear me? I will play the swan. And die in music.”

    • skogvaktaren said

      Vad glad jag blir över din kommentar Sandra, och alla sammanträffanden som finns i svanarnas värld! Repliken som följer på ditt citat är nämligen, om jag inte missminner mig, ”Willow, willow, willow” (Desdemonas sång) som jag skrev om här på skogvaktaren för ett år sen i en post om pilträd. Detta livar upp mig!

      Och du måste bara se Picnic at Hanging Rock snart!

      • Sandra said

        Ja svansammanträffanden finns överallt. På mitt lånade golv i den väldigt kreativa bokhyllan under sängen står faktiskt Huxley, och så såg jag att svanar var med bland lägenhetens faktiska innehavares fotografier dessutom!
        Det har du alldeles rätt i! Jag älskar pilträd (och Othello är min favorit Shakespearepjäs) och hade ingen aning om att du skrivit om dem så nu får jag jaga igenom dina gamla poster bara för den sakens skull tror jag!

  4. Erik Skaldeman said

    Hej

    Lyssna gärna på musiken på min myspace vid lämpligt tillfälle. Vore kul att höra om skogvaktaren har något att säga om den. Kram

    länk: http://www.myspace.com/564549686
    P.S. Du är en av mina idoler

    • Erik Skaldeman said

      OBS när jag skriver att det vore kul om du har något att säga om den så menar jag inte att du ska blogga om den förstås utan att det vore kul om du typ mailade en kommentar nån gång. Ha det fint!

      • skogvaktaren said

        Tack för tipset Erik! Kul att du gör musik. Jag ska genast ta en titt på din sida. Ha det fint du med!

      • Erik Skaldeman said

        Jag har en tendens att vara väldigt impulsiv när det kommer till internet och borde egentligen inte använda internet. Jag ser den här bloggen som det ultimata sättet att använda internet på och hoppas att den lever vidare. Jag tipsade om min musiksida för ett tag sedan men har på efterhand ångrat detta. Det är en något absurd situation att försätta sig i, när man tipsar människor om nåt som man ena sekunden tror starkt på och nästa sekund vill fly från! Sen är det bara att hålla god min och spela mentalt frisk, ungefär. 🙂

      • skogvaktaren said

        Tack för vad du skriver Erik! Det gör det roligare att ta sig i kragen och skriva några rader då och då. Jag tror internet skulle vara en betydligt tristare plats utan en sån som du. Galningar och gaphalsar är det däremot gott om. Och att man känner klaustrofobi inför något man nyss trodde på, är väl egentligen bara ett tecken på att man befinner sig i utveckling?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: