I pilträdens skugga

21 juni 2010

Jag tycker om Tidans stränder, där de gamla pilträdens bladrankor hänger ned över det strömmande vattnet. Jag hade för vana att promenera där under min sista tid i Mariestad – längs tennisklubbens röda grusbanor, bort förbi residenset där sportfiskarna stod på murarna – ut mot det gamla kraftverket där jag hittat en öde plats på en holme, i pilträdens skugga.

Oh where are you now, pussy willow that smiled on this leaf, sjunger Syd Barrett, den gamle dåren. Och jag älskar viden och pilträd – ja hela salix-släktet och de associationer och minnen de väcker:  På klykor av pilgrenar brukade vi bära hem fiskefångsten från ån när jag var liten, efter att försiktigt ha trätt kvistspetsarna igenom aborrarnas hallonröda gälar. Jag minns det dova ljudet av tusen pollinerare vid den gamla sälgen om våren. Och  den risiga jolsterbusken invid vattenreservoaren, där någon av de äldre killarna i kvarteret gömt undan en bunt herrtidningar som fick det att kväljas i min pojkhals.

Virginia Lee Burton (1909-1968), Sentimental

I kultur och folktro kopplas pilen av hävd till sorg och förlust. Föreställningen hämtar sin näring ur trädets förmåga att från grenarnas hängen avge en droppande vätska (inte bara tårpilen har denna egenhet). Associationerna till sorg har biblisk ålder, som i Psaltarpsalm 137: ”Vid Babels floder / där sutto vi och gräto / när vi tänkte på Sion. / I pilträden som där voro / hängde vi upp våra harpor”. För egen del tänker jag på folksången All Around My Hat, som Steeleye Span populariserade. När den spelades hemma på Slätåkergatan brukade mamma och pappa dansa.

All around my hat I will wear the green willow
all around my hat for a twelve month and a day
and if any one should ask me the reason why i’m wearing it
it’s all for my true love who’s far, far away

Gråter gör man bäst under ett pilträd, vid vatten som flyter förbi. Det gör kvinnan i Desdemonas sång ur Othello, och det gör Billie Holiday i örhänget Willow Weep for Me, här i en inspelning från den första Monterey-festivalen 1958.

Annonser